BLOGG & ANTECKNINGAR FRÅN FÄLTET

Efter semestern kan det vara motigt att komma igång med träningen, det är långt kvar till ”Beach 2019” och mat, öl och sockrade jordgubbar med grädde har ersatt träningen under sommarens värmebölja. När jag påbörjade min efterforskning efter en ny styrkeprogrammering så snubblade jag över boken Starting Strength av Mark Rippetoe. Jag hittade den i sin tur via en svensk blogg som heter styrkelabbet. Den sextonde juni satte jag igång och jag kan verkligen rekommendera det. Jag köpte boken (rekommenderas ej) och appen för 95kr (rekommenderas). Boken ger en rejäl fördjupning i vinklar och vrår men kontentan är, som vanligt, rätt enkel:

  • Testa dig fram till startvikt eller gissa som jag gjorde nedan.
  • Träna progressivt, dvs öka vikten lite varje pass. Ha som regel att öka 5kg för ben- och rygg övningarna samt 2,5kg för överkroppsövningarna.
  • Vila, ät och sov ordentligt mellan passen, som vanligt det absolut svåraste.
  • Kör bara dessa basövningar och kapa allt annat. (Mer tid för annat).
  • Kör du fast så ät bättre och sov mer. Kommer du ändå inte vidare så sänk vikten (deload) 10% och börja om.

Med det sagt så har jag besparat dig 354 tunga sidor text och illustrationer på inferior gemellus och supraspinatun tendon.

Pass A (med pull-ups som valbar efterrätt)
 

Övning Sets Reps Startvikt
Squat (Knäböj) 3 5 100kg
Bench press (Bänkpress) 3 5 90kg
Dead lift (Marklyft) 3 5 110kg
Pull-ups (räckhäv) 3 Max Kroppsvikt

Pass B
 

Övning Sets Reps Startvikt
Squat (Knäböj) 3 5 100kg
Press (Militärpress) 3 5 50kg
Cleans (Frivändning) 3 5 70kg


Du kommer att träna tre pass per vecka och variera vartannat pass, dvs första veckan gör du ABA och andra veckan BAB. Vila en till två dagar mellan passen.

Uppvärmning (alla pass)
Progressiv baserad på att träningsvikt är 100kg, värm upp inför varje övning.
20 kg  x 5 reps x 2 set
40 kg x 5 reps
60 kg x 3 reps
80 kg x 2 reps

Dra, böj, lyft!
//Wiz

Läs hela inlägget »

I väntan på ett komplett drömgym i garaget med bilen ute i kylan får ett lägenhetsgym duga. Syftet är att komplettera min träning på gym/box. På gymmet tränar jag tunga basövningar som knäböj, frontböj, marklyft, bänkpress, räckhäv mm. Hemma tränar jag små muskler som biceps och triceps och axlar samt rörlighet och yoga. Lämplig digital yogainstruktör är Yoga with Tim på YouTube men jag rekommenderar även åtminstone några besök på en riktig studio.
Följande principer var förutsättningen för att skaffa ett hemgym; det ska få plats i träningsgarderoben, ej kettlebell då det kan leda till jobbiga skador på hemmet som hål i golvet, krossade fönster och arga grannar. Siffran nedan är prioritetsordningen på inköpen. Här är mina tips på ett realistiskt lägenhetsgym: 
Basen är mattan (1), jag valde en tjock yogamatta då jag ändå börjat med yoga för att rehabilitera återkommande skador som grundas i min dåliga rörlighet i vissa leder/muskler. Skumrullen (2) används både för yoga och stretching av främst ryggraden. Gummibandet (3) jag köpte är för tjockt, klassiskt manlig överskattning egen förmåga men annars användbart både vid styrketräning som yoga. Hantlarna (4) bör vara av lättare modell (mina är på 12.5kg) då tyngre hantlar hamnar i samma fack som kettlebell (”don´t try this at home”-facket). Sexkantliga hantlar kan man dessutom ”sätta” ihop vid t e x tricepspress vilket ökar stabiliteten avsevärt. Sandsäcken (5) är lite en parantes då jag helst använder den på gården fyra trappor nedanför min lägenhet men den kan vara användbar ibland vid tex övningen ”DT” Som ni kan se valkyrian Annie göra på länken . 
//D

Läs hela inlägget »

Jag såg precis en bild på Instagram föreställande två prydligt ordnade skåpshalvor av försvarsmaktsmodell. Plötsligt skönjde en rysande känsla av välbehag över mig och jag sköts år tillbaka i tiden. Bilden, som i sig inte var märkvärdig, påminde mig inte om det militära skåpet utan det civila skåpet. Det civila skåpet innehöll civila kläder, avstängd mobiltelefon (Nokia 3310) och den kostymliknande permissionsuniformen. Känslan, att komma tillbaka till logementet efter en vecka i fält och öppna det civila skåpet och bara titta på kläderna och drömma om ledighetens dekadens. När en övning är över, utrustningen är vårdad, maten intagen, sängen redo och ledigheten ligger framför en. En känslan av uppfyllelse. Livet känns upphöjt till tio. Duschen är varmare, maten godare, sängen skönare och friheten extra värd att försvara. Det är väldens bästa känsla och den kan vara i flera dagar. Sedan jag först kände den känslan har jag jagat den med uppsåt. Senast jag fann den var faktiskt efter helgens Urbans Survivor, efter en 001:a är jag oftast helt slut efter ha jobbat non-stop några dagar med planering, rek, bokningar, förberedelser och genomförande. Gången innan dess var på ett hotellrum i San Diego efter ha själv varit deltagare på SEALFIT 20X med Chris - because beer taste better well deserved. En annan gång efter min första GORUCK-utmaning i Pittsburgh, också på ett hotellrum. Jag vårdade min ryggsäck, tog en titt på mitt nyförtjänta märke (symboler är viktiga) beställde upp en öl på rummet och dagen efter vaknade med en känsla av att jag kunde unna mig vad som helst utan dåligt samvete. Den känslan. Nyligen kom jag till insikt med att denna känsla är en enormt viktig del av vår produktbeskrivning - det är känslan som vi säljer - det är en stor del av vår produkt. Världens bästa känsla (efteråt). 

Läs hela inlägget »

Värnplikten är på väg tillbaka, eller något som liknar den i alla fall. Det innebär ett förlorat år för en bråkdel ungdomar födda 1999 och framåt. För värnplikten är ju ett förlorat år? Så resonerade i alla fall många ungdomar när jag själv mönstrade i slutet på nittiotalet. Som unga har man ofta en skev tidsuppfattning och i en sjuttonårings liv framstår ju ett år som en evighet och värnplikten därmed som en förlorad ungdomstid. Ingenting kunde vara mer fel. Lumpen är minst ett års betald kvalificerad utbildning med oliksinnade individer från hela samhället.

Jag ska inte hymla med att det finns befattningar i Försvarsmakten som är rena tidsförlusten men de är färre idag än på min tid. Malajer och handräckningssoldater är numera ersatta av anställd personal.

Varför är då en baskern bättre än studentmössan? Är värnplikten därmed viktigare än studenten? Nej, men den kommer göra ditt CV mer unikt och framförallt ge dig mer unik kunskap än vad studenten kommer göra. Nästan alla tar numera studenten, få gör värnplikten. På i princip alla anställningsintervjuer jag varit på så har värnplikten tagits upp i positiva ordalag, trots att jag knappt nämner det i mitt CV. Båda är bra tillfällen att bygga nätverk men värnplikten är ofta bättre. Lumparkompis är ju ett välkänt begrepp, umbäranden skapar band. I värnplikten lärde jag känna ett gäng enkla träningskillar utan någon anmärkningsvärd bakgrund. Tio år senare var de läkare, piloter, jurister, specialförbandsoperatörer, piketpoliser, säkerhetsrådgivare, diplomater och företagsledare. Ett mycket användbart nätverk med andra ord. Därtill introducerades jag i ett broderskap mellan årskullarna och då kunde jag multiplicera det med 60, eftersom förbandet utbildat cirka 60 kullar.

Jag vill slå ett särskilt slag för jägarförbanden såklart, en jägargrupp en liten självständig entitet som löser svåra uppgifter och hanterar kriser efterhand de dyker upp. Det är emellertid en mycket användbar erfarenhet, oavsett karriärväg. Ledningsmetoden på ett jägarförband kallas uppdragstaktik och innebär att chefen ställer en uppgift genom att beskriva sin målbild, tilldelar resurser och sedan låter gruppen lösa den efter bästa förmåga och fantasi. På en tidigare myndighet visade det sig att i princip alla mina kollegor var gamla jägarsoldater. Jobbet var förvisso lite speciellt och gick ut på att ensam åka till en krishärd och skapa en plattform som andra skulle kunna jobba säkert på. Det var således nog ingen slump att chefen rekryterat många jägare… 

Slutligen och i sann MILRUCK-anda så: Genom att ständigt pressa dina gränser lär du känna dig själv. Du lär dig sätta höga mål och delmål som du ska beta av längs vägen. Du lär dig att ge upp inte är ett alternativ. Du blir en person som stärks av motgångar och det är ett mycket eftertraktat karaktärsdrag
/
Kader D

Läs hela inlägget »
Sankt Erik, Stockholms vapen och beskyddare. Sankt Erik, Stockholms vapen och beskyddare.

 Med anledning av gårdagens terrordåd i Stockholm och de senaste "do it yourself (DIY)"  terrorattackerna i London, Bryssel, Paris, Berlin, Köpenhamn och Nice följer här lite information om personlig säkerhet.
Den senaste trenden inom terrorbranschen (politiskt motiverat våld riktat mot civilbefolkningen) är "aktiva skyttar" och DIY-attacker med kniv eller fordon. 

Denna metod torde vara effektiv men lyckligtvis så är terrorister oftast oduglingar, på alla sätt.

Vid ett attentat råder vi därmed: 

Evakuera (Run) - Lämna omedelbart platsen. Stanna inte och filma, håll dig i rörelse, gå inte i mitten av trottoaren. Håll dig i rörelse och undvik kommunaltrafik.

Barrikadera (Hide) - om det inte går att evakera platsen så barrikadera/ lås in dig i ett rum, en butik eller en lägenhet. Gör det så svårt för gärningsmannen som möjlgt. Förbered därefter försvar. 

Attackera (Fight) - Om evakuering och barrikadering inte fungerar och du kommer i närheten av gärningsmannen så attackera med full kraft. Ta och behåll initiativet och använd dina fulla fysiska kraft, kom gärna från en överaskande riktning. Neutralisera målet.

Man behöver inte vara beväpnad för att ingripa, två lediga amerikanska soldater ingrep och avvärjde en jihadist på ett tåg i Europa förra sommaren. Han var beväpnad med en AK47 med nio magasin, en pistol och en kniv. Statistik från FBI i USA visar att i 13% av fallen med "aktiva skyttar" har gärningsmannen neutraliseras av obeväpnade medborgare.
Har du inte tillräckligt våldskapital så kraftsamla då på att få så många medmänniskor att fly som möjligt. Barrikera vägar för gärningsmannen, förbered försvar.
Hundratals människor har spenderat sin sista stund i livet paralyserade av rädsla och förvirring. Bli INTE en del av den statistiken.  
 
Ps. Är du inte i närheten, följ då krisinformation dela inte nyheter och spekulativ desinformation,  tänk källkritiskt även mot stora etablerade medier. Igår hade nästan alla fel. För er gäller Keep calm and carry on.
//
Kader Dennis (f.d personskyddsoperatör, jägarofficer och fältsäkerhetsrådgivare samt MILRUCKs grundare)

Operativ säkerhet från MSB övar RUN-HIDE-FIGHT med Regeringskanliet.
Operativ säkerhet från MSB övar RUN-HIDE-FIGHT med Regeringskanliet.
Läs hela inlägget »

Nu i det nya året kanske du vill lära dig en ny färdighet, eller kanske snarare repetera en gammal skill som du tappat eller låtit rosta. Orientering är ett område som alla borde behärska, särskilt i sårbara tidevarv som det vi lever i nu. Härmed ska jag försöka bryta ner ämnet orientering i dess mest nyttiga och praktiska form eftersom folk kanske undviker det då det kan verka svårbegripligt och ångestframkallande. Särskilt om man lärt sig det i det militära där grundregeln är att: det är endast okej att gråta vid två tillfällen i livet och det ena är vid mörkerorientering. Det andra är väl ens mors begravning eller möjligtvis vattenfys!?. 
Vad behöver man då? jo, en karta (från tex din lokala orienteringsklubb) samt en kompass eller GPS. Öva med kompass säger somliga, visst säger vi men det är kul att orientera med GPS också. 
Därefter menar vi att du endast måste ha koll på följande:
1. Avstånd: Kontrollera kartans skala den kan vara 1:10 000, 1:25 000, 1:50 000 eller något annat. Om du då vill veta hur många meter det är i verkligheten så stryker du bara två nollor. 1:50000 blir då 1:500 alltså 1 centimeter på kartan är 500 meter i verkligheten. 1:25 000 blir 1 centimeter på kartan är 250 meter osv. 
2. Riktning: Kompassriktning eller bäring som det heter på GPS:en. Ta ut den genom att kontrollera så att norr på kartan är upp (det är det på de flesta kartor), placera kompassidan (som ser ut som en linjal) mellan platsen du är på och platsen du ska till. Vrid kompasshuset så att den röda pilen pekar mot kartans norr. Ej att förknippa med den magnetiska röda pilen som rör sig. Placera sen kartan med tumgrepp (se nedan) i ena handen och vänd i den riktning så den rörliga magnetiska pilen sammanfaller med den röda fasta pilen. I denna riktning skall du sen framrycka, ta ut ett mål till exempel ett träd inom synbart avstånd, framryck till trädet och ta därefter ut en ny riktning. Alternativet är följa en ledstång. 
3. Ledstång: Ta ut något på kartan som du kan framrycka längs med, till exempel en bäck, väg, trädgräns eller en höjdkurva. På så sätt slipper du kolla på kompassen hela tiden när du framrycker i terrängen. 
4. Uppfång: Ta ut minst två uppfång på kartan som är tydliga och omöjliga att missa. Ta ut ett extremt tydligt bortom platsen du ska till som till exempel en asfalterad väg eller en å eller en kanal. När du kommer dit så vet du att du sprungit för långt. Ta därför ut ett uppfång närmare platsen du vill till, i bästa fall är det något tydligt som en väg men terrängen kanske bara erbjuder en sten eller en grävd grop. Läs gärna på kartans symbollegend innan du beger dig ut så du vet hur en grävd grop markeras. Ett tredje uppgång kan också tas ut innan målet så du vet att du är på rätt väg. 
5. Tumgrepp: Sätt tummen på den plats på kartan du senast befann dig och spring. Då har du automatiskt koll på din senaste position när du tar fram kartan för att kolla vart du är. Nytt tumgrepp och fortsätt. 

Strunt i telefonen och ut och orientera nu. 

MILRUCK HQ

Läs hela inlägget »

Nyligen genomförde jag SEALFIT Basic Leadership Academy i San Diego. Jag gjorde kursen i syfte att utvecklas som coach och kader. Det går tretton CFLV1 coacher på dussinet så jag kände att jag ville ha något unikt. Be someone special helt enkelt. Kursen var tre intensiva dagar lång och följdes av en fjärde valfri 20X challenge som dessutom Kader Chris genomförde med ett brett leende på läpparna. SEALFIT och dotterbolaget Unbeatable Mind leds av Mark Divine som förutom boxägare och coach är gammal Navy SEAL. Som boxägare (US CrossFit) anser Mark att något saknas inom crossfit. Det är fysiskt men andra aspekter saknas för att man ska utvecklas till en fullfjädrad atlet och människa. Basic Leadership Academy går grundläggande igenom Marks metod för integrerad träning. Integrerad träning består av fem dimensioner som ska samköras för att utvecklas optimalt. De fem dimensionerna kallar Mark för de fem bergen då varje dimension är en utmaning som ska bildligt bestigas. De fem dimensionerna som ska integreras är den fysiska, mentala, känslomässiga, den intuitionella och kokoro (pannben). Klassisk krigartradition egentligen, något som dock håller på att glömmas bort idag då folk tror de kan träna mental styrka framför en power point. Lättast att beskriva är den fysiska träningen och Mark understryker att även om han är crossfit bias så handlar inte den fysiska om detta utan det är den fysiska gren du själv väljer. Ridning, simning, löpning eller crossfit spelar ingen roll. Vi körde därmed en del crossfit liknade pass men också löpning, simning och rucking på det fysiska berget. Den mentala aspekten tränades under moment som var både obekväma och långa (flera timmar). Den känslomässiga aspekten kom redan under mentala fasen då vi övade ”surf torture” i stilla havets vågor. De som saknade vattenvana fick begynnande panikkänslor i de kraftiga vågorna och strömmarna som drog en ut mot Hawaii. Kontrollera din aggressivitet men också kontrollera din rädsla för in oss på känsloberget. Det övades när vi gick över kvicksand, när du börjar sjunka så är enda sättet att undkomma att lägga sig platt ner och åla ur. Det går emot kroppens signaler att lägga sig ner när man sjunker. Svälj paniken och Just do it!. Intuition eller magkänsla är inte så svårt att träna som det låter.  Det övas genom att avlägsna något eller flera av de fem sinnena. Ni som genomfört tolkskolans eller överlevnadsskolans fångförhörsövningar vet vad jag pratar om, btw så återkommer jag på detta tema om någon vecka. Träningen syftar på att stärka hjärnans förmåga att tolka sinnenas samlade intryck samt känslan man får i magen, intuition dekonstruerat = sinne+känsla=inutition. Kokoro från japanskans hjärta/själ är ren pannbensträning typisk för MILRUCK. Vi körde ett bårmoment som ni skulle känna igen er i under några timmar. Jag är medvetet otydlig då curriculumet är hemligt men jag kan avslöja att vi på MILRUCK ligger mycket nära SEALFIT i termer av vad vi tränar och lägger tyngdpunkt på. Mark har utvecklat sitt system under lång tid och det är med en stor portion ödmjukhet jag kallar mig student i ”the unbeatable mind academy.” 

Post scriptum: Vi brände hela MILRUCKs vinst på den här resan, med det sagt så kommer nästa år innehålla intressanta nyheter och befintliga event kommer bli ännu bättre. Simma eller sjunk.   
//
Kader D

Läs hela inlägget »
istället för medalj istället för medalj

För några veckor sedan ställde jag upp i Tough Mudder Tri-State, Raceway Park, New Jersey efter att stormen Matthew blåst bort mina ruckingplaner i Fort Bragg, NC. Det vissade sig vara ett klokt beslut. TM var nämnligen en riktigt intressant upplevelse, den var allmänt oorganiserat men med ett levande och starkt community. OCR-världens rebell om du frågar mig. Spartan, Tough Viking, Toughest m fl är långt mer organiserade med tidtagning, starttider och kösystem. Ingettdera fanns på det allmänt gemytligt sköna Tough Mudder. Banan var som namnet antyder lerig och nästan ett halvmara lång (18km) det tog flera timmar att ta mig igenom loppet då hindren var gigantiska och inte gjorda för att kunna passeras utan hjälp av andra legionärer (TMn namn på deltagarna). TM var tufft för att vara ett OCR (hinderbanelopp). Ja, Du läste rätt, ärligt talat så är OCR sällan en riktig utmaning utan snarare något kul. Easy day. Jag älskar OCR, som gerillaentreprenör brinner jag förstås för all okonventionell träning och det är också denna typ av gerillaidrott som växer mest i västvärlden; CrossFit, MMA, OCR och Rucking (snart!) är de snabbast växande idrotterna just nu. Varför? jo, för tack och lov så har folk upptäckt att det är utanför bekvämlighetszonen som det magiska händer. Nästan alla företag och affärsidéer syftar till att förenkla våra liv och göra de mer bekväma. Okonventionell träning syftar till det motsatta, att hitta en en djurisk kontrast till det moderna.  Livet är som bäst om det fylls med kontraster. 

Tough Mudder har också en koppling till GORUCK och rucking som sport. Det var nämnligen där det börjande när Jason från GORUCK började springa TM med ryggsäck full av tegelstenar för att marknadsföra världens tuffaste ryggsäck (som ingen köpte). GORUCKs första märke (patch) var en kopia på Tough Mudder märket. Rucking växte sig därefter självständigt från OCR och utvecklades till en egen grej. Vi har gjort vår egen grej av det tillammans med Tough Viking se MILRUCK TOUGH VIKING

Bättre än medalj
Bättre än medalj
Läs hela inlägget »

Inte riktigt, Mogadishu besökte jag senast för cirka ett år sedan. Jag jobbade som fältsäkerhetsrådgivare åt FN (via MSB) men för cirka en vecka sedan deltog jag i ett GORUCK event i Washington DC som kallas Mogadishu Mile. Anledningen till att jag var här var egentligen ett besök på Department of Homeland Security (DHS) som är MSBs amerikanska motpart. Mer om det kan jag tyvärr inte berätta här. Tillbaka till Mogadishu - Eventet är ett minnesevent till Operation Gothic Serpent som gick av stapeln för för 23 år sedan. Mest känt från boken/ filmen Black Hawk Down. Ja det är 23 år sedan… och Sverige skulle fortfarande inte kunna leverera en liknande operation… men det är en annan historia. Gothic Serpent sket sig som bekant även för jänkarna. Klanledaren Aidid hade för stark lokalt stöd och underrättelserna var inte tillräckligt goda. Eventet Mogadishu Mile varade i alla fall under 13 timmar och började med lite fystester hämtade från basic training, senare övergick testerna till ett smörgåsbord från Ranger Assessment and Selection Program (RASP). Det blev svettigare och bokstavligen blötare med andra ord. Därefter satte (äntligen) rucken igång och den replikerade operationen i grova drag: Först ta sig till första olycksplatsen (störtad Black Hawk helikopter) hämta skadade, få lite förluster, vidare till nästa olycksplats med ännu mer kaos. Slutligen så skulle vi bli upphämtade av Pakistanierna men det hände ju som gammalt inte så det blev snabbmarsch hem precis som för jägarna i Mogadishu 23 år senare. Eventet kan verka möpigt (militärnördigt) men de militära referenserna sköttes snyggt och var verkligen inte frågan om någon airsoft liknande verksamhet utan strikt ett idrottsevent. Några möpar deltog säkert men det var troligen de som bröt (51 startade, 44 gick i mål) Som extra krydda så deltog major Larry Moores som var kompanichef för *jägarna i Mogadishu för 23 år sedan. Genom hela eventet så drog han historier från verkligheten vilket gav lite extra styrka då och då. Huruvida vi kommer dra igång hyllningsevent till Svenska insatser är fortfarande på ritbordet. Tiden får utvisa.  

Som krav på all vår Kader så ska man ha genomfört minst en TOUGH och helst en BRAVE också. Det är oerhört värdefullt att vara deltagare ibland och bli totalt förnedrad. Som bevis på min ödmjukhet (den lilla jag har) bifogar jag en bild från eventet.

*jägarna i Mogadishu
- Som en rolig anekdot så var vi faktiskt tre från MILRUCK (Underskriven, Kader G och Kader X) och sju gamla KJ (olika år) som jobbade i Mogadishu samtidigt i sju olika roller och tillhörigheter (vi är överallt). Vissa var hemligare än andra och jag var minst hemlig. Jag var ju där för att skydda FN - världens snällaste organisation. Hur hamnade jag där, det kan man fråga sig?  

Kader D

Läs hela inlägget »

God självkännedom uppnås genom att man testar sina gränser, när du vet var din brytpunkt finns så känner du helt enkelt dig själv lite bättre. Många är rädda för sin brytpunkt, vill helt inte ens komma nära den. Av förklarliga skäl kanske men sanningen är att ju bättre du känner dig själv desto större självförtroende får du. I regel klarar du nämligen mycket mer än du själv tror. Kanske dubbelt så mycket som den gamla jägargrafen från överlevnadshandboken visar (se tidigare inlägg). Det kanske till och med är en underdrift att säga att du klarar dubbelt så mycket som du tror? ett gäng begafflade amerikaner hävdar till och med att du kan klara upp till 20X din självskattade förmåga. Brytpunkten brukar man kunna se i sitt inre redan tidigt under en period av tuffa tester, ovisshet och kyla. Det lustiga är att brytpunkten är som ett ljus i tunneln, du kan kanske se den men vägen dit är mycket längre än den ser ut. Som att bedöma avståndet till en stjärna på himmelen ungefär. Desto längre du härdar ut, desto längre bort ser brytpunkten ut att vara. Du växer utanför din bekvämlighetszon. Vid dessa tillfällen på våra event, när deltagarna helt enkelt struntar i vilka utmaningar vi i kadern ger dem, när de bara stirrar blint rakt fram och omfamnar utmaningen, inte bryr sig om väta, kyla eller smärta - då brukar vi bryta eventet. Då har vi nått så långt vi velat. då har vi kommit i mål helt enkelt. Målet uppfyllt, återgå till bekvämlighetszonen. På förbanden vi hämtar inspiration och erfarenheter ifrån är självförtroende centralt. uppgifterna man förväntas lösa är nästan omöjliga och man kommer vara extremt exponerad för död och misär utan möjlighet att få hjälp av egna förband. Vägen till det självförtroende börjar med en hård uttagning i syfte att få aspiranten att känna sig utvald, att vara någon särskild. Därtill måste detta följas upp med flera andra hårda prövningar varvat med repeterande drill för att kunskaperna och färdigheterna verkligen ska sitta när de behövs. Att börja tvivla på sig själv kan rent ut sagt vara livsfarligt på förbanden. Självförtroende måste vara nästintill okuvligt, tilliten till sina kamrater likaså. För en utomstående betraktare kan processen när aspiranterna testa sina gränser och satsas samman påminna om hjärntvätt och pennalism och journalister och andra förståsigpåare har ofta varit snabba att trasha metoderna och dramatisera förloppet. Men man måste ha i förförståelsen att den som utsätts gör det på frivillig basis och har bedömts som tillräckligt psykiskt stabil (hög personlig mognad) av en psykolog i samband med mönstringen/ uttagningen. Ni som testar era gränser hos oss är också frivilliga, ni har ju betalt och gjort egen research. Men hur vet vi då at ni är tillräckligt psykiskt stabila? Det vet vi inte men människor som söker extrema utmaningar är i regel stabila individer. En annan viktig metod för att bygga anda och lagutveckling är symboler. Att förtjäna och bära samma symboler för att visa andra och påminna sig själv om att man är utvald är synnerligen viktigt och det är därför som tidigare symbollösa tier 1** förband som US SFOD-D, US DEVGRU och UK SAS/SBS så småningom också prytt sig själv med symboler och moderiktiga uniformer. Treuddar, dolkar, örnar, fula mössor och rovdjur är vanliga beroende på förbandets särart, vanligtvis med amerikansk eller brittisk förebild. Vi gillar förstås också symboler, genom blod svett och tårar så bankar vi in ett värde i en enkel tygbit. Join the club.

Läs hela inlägget »