BLOGG & ANTECKNINGAR FRÅN FÄLTET

2016 > 09

God självkännedom uppnås genom att man testar sina gränser, när du vet var din brytpunkt finns så känner du helt enkelt dig själv lite bättre. Många är rädda för sin brytpunkt, vill helt inte ens komma nära den. Av förklarliga skäl kanske men sanningen är att ju bättre du känner dig själv desto större självförtroende får du. I regel klarar du nämligen mycket mer än du själv tror. Kanske dubbelt så mycket som den gamla jägargrafen från överlevnadshandboken visar (se tidigare inlägg). Det kanske till och med är en underdrift att säga att du klarar dubbelt så mycket som du tror? ett gäng begafflade amerikaner hävdar till och med att du kan klara upp till 20X din självskattade förmåga. Brytpunkten brukar man kunna se i sitt inre redan tidigt under en period av tuffa tester, ovisshet och kyla. Det lustiga är att brytpunkten är som ett ljus i tunneln, du kan kanske se den men vägen dit är mycket längre än den ser ut. Som att bedöma avståndet till en stjärna på himmelen ungefär. Desto längre du härdar ut, desto längre bort ser brytpunkten ut att vara. Du växer utanför din bekvämlighetszon. Vid dessa tillfällen på våra event, när deltagarna helt enkelt struntar i vilka utmaningar vi i kadern ger dem, när de bara stirrar blint rakt fram och omfamnar utmaningen, inte bryr sig om väta, kyla eller smärta - då brukar vi bryta eventet. Då har vi nått så långt vi velat. då har vi kommit i mål helt enkelt. Målet uppfyllt, återgå till bekvämlighetszonen. På förbanden vi hämtar inspiration och erfarenheter ifrån är självförtroende centralt. uppgifterna man förväntas lösa är nästan omöjliga och man kommer vara extremt exponerad för död och misär utan möjlighet att få hjälp av egna förband. Vägen till det självförtroende börjar med en hård uttagning i syfte att få aspiranten att känna sig utvald, att vara någon särskild. Därtill måste detta följas upp med flera andra hårda prövningar varvat med repeterande drill för att kunskaperna och färdigheterna verkligen ska sitta när de behövs. Att börja tvivla på sig själv kan rent ut sagt vara livsfarligt på förbanden. Självförtroende måste vara nästintill okuvligt, tilliten till sina kamrater likaså. För en utomstående betraktare kan processen när aspiranterna testa sina gränser och satsas samman påminna om hjärntvätt och pennalism och journalister och andra förståsigpåare har ofta varit snabba att trasha metoderna och dramatisera förloppet. Men man måste ha i förförståelsen att den som utsätts gör det på frivillig basis och har bedömts som tillräckligt psykiskt stabil (hög personlig mognad) av en psykolog i samband med mönstringen/ uttagningen. Ni som testar era gränser hos oss är också frivilliga, ni har ju betalt och gjort egen research. Men hur vet vi då at ni är tillräckligt psykiskt stabila? Det vet vi inte men människor som söker extrema utmaningar är i regel stabila individer. En annan viktig metod för att bygga anda och lagutveckling är symboler. Att förtjäna och bära samma symboler för att visa andra och påminna sig själv om att man är utvald är synnerligen viktigt och det är därför som tidigare symbollösa tier 1** förband som US SFOD-D, US DEVGRU och UK SAS/SBS så småningom också prytt sig själv med symboler och moderiktiga uniformer. Treuddar, dolkar, örnar, fula mössor och rovdjur är vanliga beroende på förbandets särart, vanligtvis med amerikansk eller brittisk förebild. Vi gillar förstås också symboler, genom blod svett och tårar så bankar vi in ett värde i en enkel tygbit. Join the club.

Läs hela inlägget »

Nästan alla jag mött har en personlig  9/11 historia. Ofta kommer man ihåg var man befann sig när man nådes av nyheten, hur man kände sig och kanske till och med hur livet förändrades av denna viktiga händelse. Jag befann mig i alla fall i Kosovo som soldat och hade precis kommit in i Camp Victorias egen mäss/bar - Muddy mess - när något som jag trodde var en film rullades upp på projektorduken om och om igen. En overklig händelse, en overklig känsla. Som liten älskade jag skyskrapor och förmådde min morbror Leif att köpa skyskrapeböcker och bilder till mig på sina affärsreor till det New York och Chicago. Min favoritskrapa var förvisso Sears Tower i Chicago. Några dagar senare satt vi i vår utpost Spy bar i Slivovo (inte Stureplan) och kollade på Talibaner i Toyota land cruicers på TV. Al Qaida? Talibaner? vad är detta? vad gör vi här i lugna Kosovo? sänd oss!! Jag förstod nog redan då att jag skulle åka, förr eller senare, och slåss för vårt sätt att leva.  Ska jag plugga på universitet i USA eller ska jag börja på militärhögskola? valet var plötsligt ganska lätt. Bli officer, och åk så fort som möjligt til Afghanistan. Så blev det också. I Kosovo hade NATO/ USA nyligen befriat de kosovoalbanska muslimerna från de kristna serberna så här var världen upp och ner. Muslimer tände ljus, hängde upp amerikanska flaggor och hälsade oss längs vägarna medan de kristna brände amerikanska flaggor och målade bilder på Usama Bin Laden. Det var en nyttig upplevelse som gav ett användbart perspektiv senare i livet. Som till exempel när jag delade bröd i förhandling med ex-talibaner på en handknuten matta i Shulgara-dalen i norra Afghanistan.  

Bilden är tagen från GORUCKs hemsida. De håller hyllningsevent varje år för att komma ihåg och hylla de som dog i attacken. 

Kader D

Läs hela inlägget »