BLOGG & ANTECKNINGAR FRÅN FÄLTET

2016 > 02

Äntligen har jag lite tid att skriva en AAR (utvärdering) på MRT002 och eftersom jag inte delat med mig av MRT001 så gör jag en komparativ tillbakablick. Förutsättningarna för klasserna var något olika; Klass 001 hade sommar, bestod av bara 5pax och banan var programmerad för 7pax. 7 hade anmält sig men två ställe in med kort varsel. Klass 002 hade vinter, om än ingen snö. 8pax och banan programmerad för 8pax. Båda klasserna bestod av både kvinnor och män. En kvinna per team men ändå. Båda kvinnorna klarade sig utmärkt, för er som undrar. Båda teamen bestod av veteraner från BRAVE och/eller TOUGH. Välkomstpartyt eller uppvärmningen som den kommit att kallas var där inte så mycket att säga om utan skillnaden kom först på snabbmarschen (6.5km). Klass001 sprang in på dryga 47min och klass002 på 54min. Måltiden är 40min och kravtiden 55min. Konsekvensen är omedelbart omprov. En markant skillnad i snabbmarschstyrka mellan teamen. Kom ihåg att viljan att vinna är underordnad viljan att förbereda sig att vinna. 001 var bättre förberedda, kanske för att det var ett gäng löpare som dök upp!? Återhämtningsrucken på 001:an åtföljdes av ett ytsim-moment med fys medan 002 gick direkt på stocken. 002 hade därmed en tyngre stock. Sträckan med stock var däremot ungefär lika lång för båda teamen. Stocken kommer tidigt av en anledning - det är den perfekta lagutvecklaren. Teamet tvingas kommunicera, fördela, leda, avlösa och delegera för att överhuvudtaget förflytta sig framåt. 002 förflyttade därefter stockdelar medan 001 fick sandsäckar. Ganska lika moment men 002 klarade marschtiderna bättre än vad 001 gjorde. Förmodligen på grund av att 001 bara bestod av fem pax och antalet sandsäckar inte anpassas efter att folk hoppar av, banan var planerad för sju anmälda. Dessutom led 001 av fler skoskav då de konstant svettades och var blöta efter vattenmomenten. Fysen på 001 var en team Murph och på 002 en Team Kenneth. Murph är tuffare, men det var ju sommar och 001 behövde inte frysa. Nästa återhämtningsruck följdes av vattenmoment (recon run) för 001 och direkt till bårbärning för 002. Bårbärningen med 8pax och bra team work gick avsevärt mycket bättre på 002 än 001 som än en gång bara var fem och dessutom många med trasiga fötter. Sista ilmarschen (1km under 8min) gick föda förvånande bättre för det snabbmarschstarka 001 än för 002. 6.44min mot 8.40. ENDEX - båda teamen godkända enligt MRT SOP. Vad betyder då SOP, ledordet är standard och det blir ett eget inlägg senare i bloggen. Mycket viktigt. Som ni ser är några av momenten statiska, dvs ändras inte mellan ruckarna. Det är för att om ni ser någon med ett MRT märke så ska ni veta vad de gått igenom mer eller mindre exakt. Detta regleras i ett regelverk eller Standard operational procedure (SOP) så det spelar ingen roll vem som är kader. Out.

Kader D

Läs hela inlägget »

2007 åkte jag och fem andra instruktörer (kader) till Lydd i södra England för att delta i en sju-veckor lång och mycket intensiv spaningskurs (static covert surveillence). Instruktörerna kom från Special Reconnaissance Regiment, SAS och förband som commandos och paras. Allt var hemligt och inga foton fick tas, inte ens anteckningar fick egentligen föras men vi svenskar fick undantag då vi var där var att bli instruktörer och inte operatörer i första hand. Utbildningen speglade en miljö som skulle motsvara medelrisk visavi Nordirland eller Kosovo och infiltrations och inhämtningsmetoderna vi lärde oss var minst sagt okonventionella. Vi tvingades tänka långt utanför den svenska boxen men också tänja på regelverket ordentligt för att lyckas i en så dynamisk miljö som Pristina eller Belfast motsvarar. Känn till reglerna om du ska bryta dem var budskapet för juridik är en argumentationslek. När vi väl kom hem så satte vi upp en motsvarande kurs i Karlsborg för en liten del av utlandsstyrkan som skulle verka i ovan nämnda miljöer. Naturligtvis förfinade vi metoderna vi lärt oss och anpassade dem till svenska militära förhållanden. Vi förkastade det som var dåligt och tog åt oss av det som var bra med andra ord. Kursen var fantastiskt bra så i huvudsak svalde vi stoltheten och växlade upp ödmjukheten inför världens bästa spaningsförband - UKSF. 

På en sidonot bör morgonträningen (alltid 0500) nämnas, nämligen bestående av MILRUCK klassiker som log race, stretcher race, advanced combat fitness test (http://bootcampmilitaryfitnessinstitute.com/exercises/the-loaded-march/) och ett amfibisk vattenrace i februari månad.  

Några år, och en ny karriär, senare åkte och några MSB kollegor till Kenya för att gå en instruktörskurs hos Förenta Nationernas säkerhetstjänst i safe and secure approches in field environment (SSAFE). Resultatet blev än en gång en svensk kurs hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (www.msb.se) som numera heter fältsäkerhet i högriskmiljö (FSHR). Den är obligatorisk för diplomater, humanitärer och andra officiella tjänstepersoner i olika grad. Även FSHR är anpassad och förfinad till svenska förhållanden, dvs svensk pedagogik och svenska värderingar och i viss mån även svenska regler (och hur man bryter dem) Ett inlägg om personlig säkerhet kommer framgent, då det dessvärre blivit aktuellt även i Sverige. 

Kontentan med det här inlägget är att förklara hur MILRUCK ska utvecklas. Min tidigare karriär har handlat om att utveckla befinlig verksamhet från spaning till inhämtning, från säkerhet till fältsäkerhet och så vidare. Det är det jag kan och arbetslivet handlar enligt mig om att göra något man tycker är kul, något man är bra på och något som ger mervärde. Det är det vi gör med MILRUCK. Vi tycker det är kul, vi är bra på det (planera, leda, krossa, utvärdera) och det ger mervärde (pengar (inte än) och starkare medborgare)  

Ännu en gång befinner jag mitt utomlands för att utveckla verksamhet. Inte inhämtning, inte fältsäkerhet eller krishantering utan RUCKING. Jag är i USA för att köra lite Spartan, CrossFit, GORUCK och förhoppningsvis SEALFIT. Mer om detta framöver. 

Kader Dennis

Läs hela inlägget »