BLOGG & ANTECKNINGAR FRÅN FÄLTET

2016

Nu i det nya året kanske du vill lära dig en ny färdighet, eller kanske snarare repetera en gammal skill som du tappat eller låtit rosta. Orientering är ett område som alla borde behärska, särskilt i sårbara tidevarv som det vi lever i nu. Härmed ska jag försöka bryta ner ämnet orientering i dess mest nyttiga och praktiska form eftersom folk kanske undviker det då det kan verka svårbegripligt och ångestframkallande. Särskilt om man lärt sig det i det militära där grundregeln är att: det är endast okej att gråta vid två tillfällen i livet och det ena är vid mörkerorientering. Det andra är väl ens mors begravning eller möjligtvis vattenfys!?. 
Vad behöver man då? jo, en karta (från tex din lokala orienteringsklubb) samt en kompass eller GPS. Öva med kompass säger somliga, visst säger vi men det är kul att orientera med GPS också. 
Därefter menar vi att du endast måste ha koll på följande:
1. Avstånd: Kontrollera kartans skala den kan vara 1:10 000, 1:25 000, 1:50 000 eller något annat. Om du då vill veta hur många meter det är i verkligheten så stryker du bara två nollor. 1:50000 blir då 1:500 alltså 1 centimeter på kartan är 500 meter i verkligheten. 1:25 000 blir 1 centimeter på kartan är 250 meter osv. 
2. Riktning: Kompassriktning eller bäring som det heter på GPS:en. Ta ut den genom att kontrollera så att norr på kartan är upp (det är det på de flesta kartor), placera kompassidan (som ser ut som en linjal) mellan platsen du är på och platsen du ska till. Vrid kompasshuset så att den röda pilen pekar mot kartans norr. Ej att förknippa med den magnetiska röda pilen som rör sig. Placera sen kartan med tumgrepp (se nedan) i ena handen och vänd i den riktning så den rörliga magnetiska pilen sammanfaller med den röda fasta pilen. I denna riktning skall du sen framrycka, ta ut ett mål till exempel ett träd inom synbart avstånd, framryck till trädet och ta därefter ut en ny riktning. Alternativet är följa en ledstång. 
3. Ledstång: Ta ut något på kartan som du kan framrycka längs med, till exempel en bäck, väg, trädgräns eller en höjdkurva. På så sätt slipper du kolla på kompassen hela tiden när du framrycker i terrängen. 
4. Uppfång: Ta ut minst två uppfång på kartan som är tydliga och omöjliga att missa. Ta ut ett extremt tydligt bortom platsen du ska till som till exempel en asfalterad väg eller en å eller en kanal. När du kommer dit så vet du att du sprungit för långt. Ta därför ut ett uppfång närmare platsen du vill till, i bästa fall är det något tydligt som en väg men terrängen kanske bara erbjuder en sten eller en grävd grop. Läs gärna på kartans symbollegend innan du beger dig ut så du vet hur en grävd grop markeras. Ett tredje uppgång kan också tas ut innan målet så du vet att du är på rätt väg. 
5. Tumgrepp: Sätt tummen på den plats på kartan du senast befann dig och spring. Då har du automatiskt koll på din senaste position när du tar fram kartan för att kolla vart du är. Nytt tumgrepp och fortsätt. 

Strunt i telefonen och ut och orientera nu. 

MILRUCK HQ

Läs hela inlägget »

Nyligen genomförde jag SEALFIT Basic Leadership Academy i San Diego. Jag gjorde kursen i syfte att utvecklas som coach och kader. Det går tretton CFLV1 coacher på dussinet så jag kände att jag ville ha något unikt. Be someone special helt enkelt. Kursen var tre intensiva dagar lång och följdes av en fjärde valfri 20X challenge som dessutom Kader Chris genomförde med ett brett leende på läpparna. SEALFIT och dotterbolaget Unbeatable Mind leds av Mark Divine som förutom boxägare och coach är gammal Navy SEAL. Som boxägare (US CrossFit) anser Mark att något saknas inom crossfit. Det är fysiskt men andra aspekter saknas för att man ska utvecklas till en fullfjädrad atlet och människa. Basic Leadership Academy går grundläggande igenom Marks metod för integrerad träning. Integrerad träning består av fem dimensioner som ska samköras för att utvecklas optimalt. De fem dimensionerna kallar Mark för de fem bergen då varje dimension är en utmaning som ska bildligt bestigas. De fem dimensionerna som ska integreras är den fysiska, mentala, känslomässiga, den intuitionella och kokoro (pannben). Klassisk krigartradition egentligen, något som dock håller på att glömmas bort idag då folk tror de kan träna mental styrka framför en power point. Lättast att beskriva är den fysiska träningen och Mark understryker att även om han är crossfit bias så handlar inte den fysiska om detta utan det är den fysiska gren du själv väljer. Ridning, simning, löpning eller crossfit spelar ingen roll. Vi körde därmed en del crossfit liknade pass men också löpning, simning och rucking på det fysiska berget. Den mentala aspekten tränades under moment som var både obekväma och långa (flera timmar). Den känslomässiga aspekten kom redan under mentala fasen då vi övade ”surf torture” i stilla havets vågor. De som saknade vattenvana fick begynnande panikkänslor i de kraftiga vågorna och strömmarna som drog en ut mot Hawaii. Kontrollera din aggressivitet men också kontrollera din rädsla för in oss på känsloberget. Det övades när vi gick över kvicksand, när du börjar sjunka så är enda sättet att undkomma att lägga sig platt ner och åla ur. Det går emot kroppens signaler att lägga sig ner när man sjunker. Svälj paniken och Just do it!. Intuition eller magkänsla är inte så svårt att träna som det låter.  Det övas genom att avlägsna något eller flera av de fem sinnena. Ni som genomfört tolkskolans eller överlevnadsskolans fångförhörsövningar vet vad jag pratar om, btw så återkommer jag på detta tema om någon vecka. Träningen syftar på att stärka hjärnans förmåga att tolka sinnenas samlade intryck samt känslan man får i magen, intuition dekonstruerat = sinne+känsla=inutition. Kokoro från japanskans hjärta/själ är ren pannbensträning typisk för MILRUCK. Vi körde ett bårmoment som ni skulle känna igen er i under några timmar. Jag är medvetet otydlig då curriculumet är hemligt men jag kan avslöja att vi på MILRUCK ligger mycket nära SEALFIT i termer av vad vi tränar och lägger tyngdpunkt på. Mark har utvecklat sitt system under lång tid och det är med en stor portion ödmjukhet jag kallar mig student i ”the unbeatable mind academy.” 

Post scriptum: Vi brände hela MILRUCKs vinst på den här resan, med det sagt så kommer nästa år innehålla intressanta nyheter och befintliga event kommer bli ännu bättre. Simma eller sjunk.   
//
Kader D

Läs hela inlägget »
istället för medalj istället för medalj

För några veckor sedan ställde jag upp i Tough Mudder Tri-State, Raceway Park, New Jersey efter att stormen Matthew blåst bort mina ruckingplaner i Fort Bragg, NC. Det vissade sig vara ett klokt beslut. TM var nämnligen en riktigt intressant upplevelse, den var allmänt oorganiserat men med ett levande och starkt community. OCR-världens rebell om du frågar mig. Spartan, Tough Viking, Toughest m fl är långt mer organiserade med tidtagning, starttider och kösystem. Ingettdera fanns på det allmänt gemytligt sköna Tough Mudder. Banan var som namnet antyder lerig och nästan ett halvmara lång (18km) det tog flera timmar att ta mig igenom loppet då hindren var gigantiska och inte gjorda för att kunna passeras utan hjälp av andra legionärer (TMn namn på deltagarna). TM var tufft för att vara ett OCR (hinderbanelopp). Ja, Du läste rätt, ärligt talat så är OCR sällan en riktig utmaning utan snarare något kul. Easy day. Jag älskar OCR, som gerillaentreprenör brinner jag förstås för all okonventionell träning och det är också denna typ av gerillaidrott som växer mest i västvärlden; CrossFit, MMA, OCR och Rucking (snart!) är de snabbast växande idrotterna just nu. Varför? jo, för tack och lov så har folk upptäckt att det är utanför bekvämlighetszonen som det magiska händer. Nästan alla företag och affärsidéer syftar till att förenkla våra liv och göra de mer bekväma. Okonventionell träning syftar till det motsatta, att hitta en en djurisk kontrast till det moderna.  Livet är som bäst om det fylls med kontraster. 

Tough Mudder har också en koppling till GORUCK och rucking som sport. Det var nämnligen där det börjande när Jason från GORUCK började springa TM med ryggsäck full av tegelstenar för att marknadsföra världens tuffaste ryggsäck (som ingen köpte). GORUCKs första märke (patch) var en kopia på Tough Mudder märket. Rucking växte sig därefter självständigt från OCR och utvecklades till en egen grej. Vi har gjort vår egen grej av det tillammans med Tough Viking se MILRUCK TOUGH VIKING

Bättre än medalj
Bättre än medalj
Läs hela inlägget »

Inte riktigt, Mogadishu besökte jag senast för cirka ett år sedan. Jag jobbade som fältsäkerhetsrådgivare åt FN (via MSB) men för cirka en vecka sedan deltog jag i ett GORUCK event i Washington DC som kallas Mogadishu Mile. Anledningen till att jag var här var egentligen ett besök på Department of Homeland Security (DHS) som är MSBs amerikanska motpart. Mer om det kan jag tyvärr inte berätta här. Tillbaka till Mogadishu - Eventet är ett minnesevent till Operation Gothic Serpent som gick av stapeln för för 23 år sedan. Mest känt från boken/ filmen Black Hawk Down. Ja det är 23 år sedan… och Sverige skulle fortfarande inte kunna leverera en liknande operation… men det är en annan historia. Gothic Serpent sket sig som bekant även för jänkarna. Klanledaren Aidid hade för stark lokalt stöd och underrättelserna var inte tillräckligt goda. Eventet Mogadishu Mile varade i alla fall under 13 timmar och började med lite fystester hämtade från basic training, senare övergick testerna till ett smörgåsbord från Ranger Assessment and Selection Program (RASP). Det blev svettigare och bokstavligen blötare med andra ord. Därefter satte (äntligen) rucken igång och den replikerade operationen i grova drag: Först ta sig till första olycksplatsen (störtad Black Hawk helikopter) hämta skadade, få lite förluster, vidare till nästa olycksplats med ännu mer kaos. Slutligen så skulle vi bli upphämtade av Pakistanierna men det hände ju som gammalt inte så det blev snabbmarsch hem precis som för jägarna i Mogadishu 23 år senare. Eventet kan verka möpigt (militärnördigt) men de militära referenserna sköttes snyggt och var verkligen inte frågan om någon airsoft liknande verksamhet utan strikt ett idrottsevent. Några möpar deltog säkert men det var troligen de som bröt (51 startade, 44 gick i mål) Som extra krydda så deltog major Larry Moores som var kompanichef för *jägarna i Mogadishu för 23 år sedan. Genom hela eventet så drog han historier från verkligheten vilket gav lite extra styrka då och då. Huruvida vi kommer dra igång hyllningsevent till Svenska insatser är fortfarande på ritbordet. Tiden får utvisa.  

Som krav på all vår Kader så ska man ha genomfört minst en TOUGH och helst en BRAVE också. Det är oerhört värdefullt att vara deltagare ibland och bli totalt förnedrad. Som bevis på min ödmjukhet (den lilla jag har) bifogar jag en bild från eventet.

*jägarna i Mogadishu
- Som en rolig anekdot så var vi faktiskt tre från MILRUCK (Underskriven, Kader G och Kader X) och sju gamla KJ (olika år) som jobbade i Mogadishu samtidigt i sju olika roller och tillhörigheter (vi är överallt). Vissa var hemligare än andra och jag var minst hemlig. Jag var ju där för att skydda FN - världens snällaste organisation. Hur hamnade jag där, det kan man fråga sig?  

Kader D

Läs hela inlägget »

God självkännedom uppnås genom att man testar sina gränser, när du vet var din brytpunkt finns så känner du helt enkelt dig själv lite bättre. Många är rädda för sin brytpunkt, vill helt inte ens komma nära den. Av förklarliga skäl kanske men sanningen är att ju bättre du känner dig själv desto större självförtroende får du. I regel klarar du nämligen mycket mer än du själv tror. Kanske dubbelt så mycket som den gamla jägargrafen från överlevnadshandboken visar (se tidigare inlägg). Det kanske till och med är en underdrift att säga att du klarar dubbelt så mycket som du tror? ett gäng begafflade amerikaner hävdar till och med att du kan klara upp till 20X din självskattade förmåga. Brytpunkten brukar man kunna se i sitt inre redan tidigt under en period av tuffa tester, ovisshet och kyla. Det lustiga är att brytpunkten är som ett ljus i tunneln, du kan kanske se den men vägen dit är mycket längre än den ser ut. Som att bedöma avståndet till en stjärna på himmelen ungefär. Desto längre du härdar ut, desto längre bort ser brytpunkten ut att vara. Du växer utanför din bekvämlighetszon. Vid dessa tillfällen på våra event, när deltagarna helt enkelt struntar i vilka utmaningar vi i kadern ger dem, när de bara stirrar blint rakt fram och omfamnar utmaningen, inte bryr sig om väta, kyla eller smärta - då brukar vi bryta eventet. Då har vi nått så långt vi velat. då har vi kommit i mål helt enkelt. Målet uppfyllt, återgå till bekvämlighetszonen. På förbanden vi hämtar inspiration och erfarenheter ifrån är självförtroende centralt. uppgifterna man förväntas lösa är nästan omöjliga och man kommer vara extremt exponerad för död och misär utan möjlighet att få hjälp av egna förband. Vägen till det självförtroende börjar med en hård uttagning i syfte att få aspiranten att känna sig utvald, att vara någon särskild. Därtill måste detta följas upp med flera andra hårda prövningar varvat med repeterande drill för att kunskaperna och färdigheterna verkligen ska sitta när de behövs. Att börja tvivla på sig själv kan rent ut sagt vara livsfarligt på förbanden. Självförtroende måste vara nästintill okuvligt, tilliten till sina kamrater likaså. För en utomstående betraktare kan processen när aspiranterna testa sina gränser och satsas samman påminna om hjärntvätt och pennalism och journalister och andra förståsigpåare har ofta varit snabba att trasha metoderna och dramatisera förloppet. Men man måste ha i förförståelsen att den som utsätts gör det på frivillig basis och har bedömts som tillräckligt psykiskt stabil (hög personlig mognad) av en psykolog i samband med mönstringen/ uttagningen. Ni som testar era gränser hos oss är också frivilliga, ni har ju betalt och gjort egen research. Men hur vet vi då at ni är tillräckligt psykiskt stabila? Det vet vi inte men människor som söker extrema utmaningar är i regel stabila individer. En annan viktig metod för att bygga anda och lagutveckling är symboler. Att förtjäna och bära samma symboler för att visa andra och påminna sig själv om att man är utvald är synnerligen viktigt och det är därför som tidigare symbollösa tier 1** förband som US SFOD-D, US DEVGRU och UK SAS/SBS så småningom också prytt sig själv med symboler och moderiktiga uniformer. Treuddar, dolkar, örnar, fula mössor och rovdjur är vanliga beroende på förbandets särart, vanligtvis med amerikansk eller brittisk förebild. Vi gillar förstås också symboler, genom blod svett och tårar så bankar vi in ett värde i en enkel tygbit. Join the club.

Läs hela inlägget »

Nästan alla jag mött har en personlig  9/11 historia. Ofta kommer man ihåg var man befann sig när man nådes av nyheten, hur man kände sig och kanske till och med hur livet förändrades av denna viktiga händelse. Jag befann mig i alla fall i Kosovo som soldat och hade precis kommit in i Camp Victorias egen mäss/bar - Muddy mess - när något som jag trodde var en film rullades upp på projektorduken om och om igen. En overklig händelse, en overklig känsla. Som liten älskade jag skyskrapor och förmådde min morbror Leif att köpa skyskrapeböcker och bilder till mig på sina affärsreor till det New York och Chicago. Min favoritskrapa var förvisso Sears Tower i Chicago. Några dagar senare satt vi i vår utpost Spy bar i Slivovo (inte Stureplan) och kollade på Talibaner i Toyota land cruicers på TV. Al Qaida? Talibaner? vad är detta? vad gör vi här i lugna Kosovo? sänd oss!! Jag förstod nog redan då att jag skulle åka, förr eller senare, och slåss för vårt sätt att leva.  Ska jag plugga på universitet i USA eller ska jag börja på militärhögskola? valet var plötsligt ganska lätt. Bli officer, och åk så fort som möjligt til Afghanistan. Så blev det också. I Kosovo hade NATO/ USA nyligen befriat de kosovoalbanska muslimerna från de kristna serberna så här var världen upp och ner. Muslimer tände ljus, hängde upp amerikanska flaggor och hälsade oss längs vägarna medan de kristna brände amerikanska flaggor och målade bilder på Usama Bin Laden. Det var en nyttig upplevelse som gav ett användbart perspektiv senare i livet. Som till exempel när jag delade bröd i förhandling med ex-talibaner på en handknuten matta i Shulgara-dalen i norra Afghanistan.  

Bilden är tagen från GORUCKs hemsida. De håller hyllningsevent varje år för att komma ihåg och hylla de som dog i attacken. 

Kader D

Läs hela inlägget »

Med anledning av de senaste terrorattackerna i Bryssel, Paris, Orlando och nu senast på Istanbuls flygplats så kommer här det andra inlägget om personlig säkerhet. Nästa vecka är det dessutom Almedalsveckan och representanter från MILRUCK HQ är på plats. Den senaste trenden inom terrorbranschen (politiskt motiverat våld riktat mot civilbefolkningen) är "aktiva skyttar" som skolskyttar ungefär. Istället för att bara använda sprängämne så kombinerar man sprängmedel med en eller flera skyttar som begår självmord genom dödsskjutning (Brevik undantagen då han gav upp när polisen kom). Denna metod är mycket effektivare än tidigare metoder men har en sårbarhet som vi fårhundar måste lära oss utnyttja. Dave Grossman benämner folk utan träning i våldsanvändning som får (inget illa menat) och sociopater (terrorister mm) som vargar. Vargarna äter fåren. Men däremellan finns det fårhundar, som ser ut som vargar, har strids- och våldkapital men är till för att skydda fåren. Sensmoralen - om du kan - var en fårhund. Man behöver inte vara beväpnad för att ingripa, två lediga amerikanska soldater ingrep och avvärjde en jihadist på ett tåg i Europa förra sommaren. Den senaste veckan har två massskjutningar avbrutits i USA av beväpnade civilister. En obeväpnad skolelev knockade en skolskytt när han laddade om sitt vapen nyligen. Framgångsfaktorn ligger i stridens grundelement verkan-rörelse-skydd kombinerat med snabbhet, aggresivititet och överasking. Hade de flera hundra konsertbesökarna stormat jihadistskyttarna i Paris hade utgången troligen varit färre döda. Kommer fler attacker avvärjas av fårhunder kommer vargarna tvingas att taktikanpassa. Något terrorister är ganska dåliga på, tack och lov. 

I mitt dagliga värv, som säkerhetsrådgivare på MSB, så utbildar jag tjänstemän i den nygamla skolan run-hide-fight vid en aktiv skytt. Spela INTE hjälte utan fly i första hand. På MILRUCK tränar jag mina deltagare att bli starkare medborgare, mer observanta, fysiskt och mentalt starkare än genomsnittet - fårhundar med eller utan våldskapital. För en fårhund gäller därmed istället: 

  • Acceptera vad som händer. Det ligger i människans natur att välja den lätta vägen. Samla modet att möta verkligheten
  • Anta utmaningen, oavsett oddsen, om du älskar dina medmänniskor måste du ta befälet över din rädsla. Acceptera inte en förlust
  • Håll dig i rörelse, tänk proaktivt. Miljontals människor har spenderat sin sista stund i livet paralyserade av rädsla och förvirring. Bli INTE en del av den statistiken.  
  • Använd dina fulla fysiska kraft, kom från en överaskande riktning. Neutralisera målet. Har du inte tillräckligt våldskapital så kraftsamla då på att få så många medmänniskor att fly som möjligt. Barrikera vägar för gärningsmannen, förbered försvar. Var aktiv. 
Kader D
Läs hela inlägget »

”Vad din mamma tror du klarar av är ungefär 20% av vad du klarar av. Vad du själv tror att du klarar av är ungefär 40% av vad du klarar av. Vi höjer ribban åt folk så de kan klara av de krav som kriget ställer på dem” Så säger ett befäl i den ökända kustjägardokumentären ”blod, svett och bajs” från tidigt 90-tal. Tesen är hämtad från Försvarsmakten överlevnadshandbok bland att författad av Lars Fält och styckevis av f.d Kustjägar- och Specialförbandschefen Hans Alm. I USA kallas hypotesen 40% rule. MILRUCKs events prövar just den tesen - du klarar dubbelt så mycket som du tror. Både tes och metoden vi använder är hämtad från försvarsmaktens jägarförband (se bild*). Jägarförbanden har extremt svåra och extremt riskabla uppgifter, för att klara dessa uppgifterna eller till och med för att jägarna inte ska desertera när de får uppgiften behövs förutom en gedigen militär utbildning inom spaning och strid även ett ett extremt självförtroende. En övertro på sin egen förmåga helt enkelt. Detta återspeglas ofta i förbandens lagom kaxiga motton; ”Who dares wins” ”vilja, mod, uthållighet” ”the only easy day was yesterday” En hård sållande uttagning är resans början till det självförtroendet, därtill följer en testperiod under gröntjänsten som bryter ner individen fysisk och gör den beroende av sina kamrater. Kollektiv bestraffning är ett effektivt sätt att få individen att förstå att mina misstag kommer få konsekvenser för inte bara mig själv utan också för mina kamrater. På MILRUCK kallar vi denna period för förtestet eller uppvärmningen. Vi bryter ner individen fysiskt för att bygga upp denne mentalt. Poängen med det?  jo, redan här nosar vi på 40% regeln. Efter förtestet kanske du känner dig helt slut, då är det 12h kvar på MILRUCK TOUGH. Suck it up buttercup.

*Sida 11 FM Överlevnadshandbok Fjärde tryckningen © 1988 Försvarsmakten, Stockholm Almqvist & Wiksell Tryckeri, Uppsala, 1995 
 

Läs hela inlägget »

Om utmaningen tänkte jag faktiskt inte avslöja så mycket om men i korthet så rör det sig om ett tolv timmar långt träningspass i princip utan raster. Man var konstant blöt genom isbad, lerdiken och vattenslangar. Det var bara 2 grader när utmaningen började klockan 0600 på morgonen på SLTC i Georgias mörka men vackra skogar. Det var kallt, huttrande gjorde vi fystester under skoningslösa brandslangar med ännu kallare vatten. Jag var givetvis medveten om riskerna med både allmän nedkylning (hypotermi) och köldskador. Hypotermi är faktiskt den vanligaste orsaken till att folk bryter både 20X och Hell Week. Kylan används för att testa kandidaternas självbehärskning (arousal control). Instruktörerna upplevde jag hade god koll på oss och kontrollerade hela tiden tecken på hypotermi. Den klassiska isvakskontrollen; säg en fras utan att hacka på orden återkom ständigt. Mark Divine refererade ofta till de fem bergen som man ska erövra för att stärka sin mentala tuffhet. Jag har bara läst en av hans böcker och hade ingen aning om vad han pratade om. Jag har dock fått en nyvunnen respekt för Sälarna, de kan sin sak med att pressa gränser. Jag har köpt ytterligare ett par Divines verk nu som hamnat i ”att läsa” hyllan. Fysiskt sett så var det tuffaste testet (evolutionen, som de kallas) en marsch (ruck) med sandsäckar i ryggsäcken, ett pwc-rör fyllt med sand och en stor otymplig sten som skulle bäras upp för ett berg. Beroende på hur starka vi såg ut tilldelades stenarna. Dessvärre tyckte instruktören att jag såg stark ut och tilldelade mig en rejäl sten samt smeknamnet ”Hulk”. Hultgren blev för svårt att uttala. Stenen och sandröret var obekvämt att bära och vi gick upp och ner i bergen under säkert fem-sex timmar. Armarna blödde av stenens otymplighet och kläderna trasades så smått i sönder. Solen kom fram på toppen av berget och det var underbart vackert och något uppfräschande. Väl där körde vi nästa evolution. No sleep to Brooklyn.
 
Innan utmaningen började hade vi fått skriva ner vem vi var och varför vi sökte oss till SEALFIT och under utmaningens inledning gick Mark runt och hälsade på alla med en personlig hälsning. Jag hade skrivit att jag var intresserad att bli SEALFIT coach (nej, du behöver inte vara säl för det) och att jag ville förtjäna min treudd igen och fick därtill hälsningen ”Hultgren, be a leader”. Det var stärkande och så blev det, jag fick befälet direkt och körde järnet hela vägen. Försökte njuta av tillvaron trots kylan och övningarna, som trots allt var ganska enkla, samma baskrav som KJ-fystest. Utöver det jag redan nämnt så genomfördes bland annat träningspasset MURPH som består av 100 räckhäv, 200 armhävningar, 300 knäböj och totti 3,2km löpning. Ha i åtanke att detta genomfördes efter ca 10 timmars tränande. Detta pass är dock ingen lek, inte ens när man är utvilad. Passet hyllar den bortgånge jägargruppchefen Lt Michael Murphy som ni kan läsa om i Lone Survivour av Marcus Luttrell. Vi var 75 anmälda, 38 dök upp och 26 klarade det. En tjej, otroligt tuff.
 
Post skriptum: ett produktionsbolag spelade in en dokumentär som i ett senare skede kommer postas på www.milruck.se samt facebook.com/milruck

Läs hela inlägget »


Mark Divine är en fore detta Navy SEAL commander som driver företaget SEALFIT och har minst sagt en imponerande resumé som bland annat chef över Navy SEAL Team 3, 20 år i tjänst med utlandsinsatser i bland annat Irak. Han gjorde sin grundutbildning (BUD/S) som 25-åring efter några förlorade år på Wall Street (enligt egen utsago). Idag har han författat en handfull böcker och driver flera framgångsrika företag på den amerikanska västkusten. Ett av dem är SEALFIT som är ett träningsföretag som startades för att förbereda kandidater inför uttagningen till US Navy SEALs. Numera är det mest vanliga civila som genomför hans träningsevents på jakt efter den ultimata utmaningen, för att utvecklas som människor och tänja sina gränser. Jag konsultar ibland på Förenta Nationerna i New York och vid ett sådant tillfälle sökte jag även upp SEALFIT. Givetvis så anmälde jag mig till en av deras hårdaste utmaningar - SEALFIT 20X. Ett 12-14 timmar långt event baserat på Hell Week. Jag hade tidigare gjort konventionella utmaningar som hinderbanor och maraton men också okonventionella dito baserade på US Army Special Forces Assessment and Selection (SFAS). Jag anade att SEALFIT skulle vara tuffare. Som träning så gjorde jag om SFAS utmaningen två gånger, en 27 timmars variant (Heavy) då vi marscherade 70km med 20km packning och en 12 timmars (Tough) då vi säkert gjorde 1000 armhävningar. Den ena i New York City och den andra i Philadelphia. Easy day som våra amerikanska kollegor säger. Företaget som erbjuder dessa heter GORUCK. Utöver detta så tränade jag CrossFit och deltog lite tafatt i CF open. Mark Divine driver för övrigt en CrossFit box också (US Crossfit) Det är vanligt att veteraner startar företag i USA baserat på det de lärt sig i tjänsten. Mest kända är väl säkerhetsföretagen men det finns allt mellan kafferosterier (De Espresso Liber) och ölbryggerier (Long Tab Brewing) som har en militär (SOF) tvist. Support your local veteran owned business. I ett senare inlägg kanske jag ska skriva lite om mitt år på säkerhetsföretaget Vesper Group.  
 
I Mark Divines bok Way of the SEAL uppmuntrar författaren läsaren att skriva ner sitt personliga etos, sin personliga ed. Syftet med det är att det ska hjälpa dig att fatta beslut i kärva situationer. Ungefär som krishantering tänkte jag, fatta vägledande beslut i förväg när du är klar i huvudet och inte under stress. Det visade sig dock vara en svår filosofisk fråga för mig, vem är jag, vad står jag för?. Jag hade lite svårt att finna inspiration till att skriva ner mitt personliga etos på det sätt som Mark menade men insåg samtidigt att det skulle hjälpa mig genom de tolv timmar som Mark Divine med sitt team skulle göra mig till en mentalt starkare individ genom diverse terror. Navy SEALS har en ”creed” eller ed som de svär när de tilldelas sin treudd (Naval Special Warfare Insignia) och någonstans i mitt bakhuvud så kom jag ihåg att jag också svurit en ed när jag tilldelades Neptuns gyllene treudd många år tidigare. Navy SEALS ed avslutas med meningen ”earn your trident everyday” - förtjäna din treudd varje dag. Det ska tolkas som att du alltid ska göra ditt yttersta i alla situationer och inte luta dig mot gamla meriter. Eftersom som jag hade svårt att författa en egen ed så tog jag en titt på den gamla Kustjägareden för inspiration och föga anade jag att den skulle representera mitt personliga etos så väl. Den blev mitt mantra och etos genom hela den 12 timmar långa utmaningen. Här är den; 
”Jag Kustjägare svär inför vår beskyddare Thorleif, att vara ett föredöme för andra soldater, genom att alltid göra mitt bästa i alla situationer, vara en god kamrat och aldrig ge upp. Jag skall bära kustjägarens symbol, baskern och neptungaffeln, med heder och respekt”.

Det var det fetmarkerade stycket jag bröt ut och gjorde till mitt personliga etos:
Jag ska göra mitt bästa i alla situationer, vara en god kamrat och aldrig ge upp. Dessa bevingade ord var de som bar mig genom utmaningen, och fick den att kännas nästan enkel. Varje gång jag ställdes inför ett svårt beslut så fann jag svaret i mitt etos. Jag gör mitt yttersta i alla situationer, jag hjälper mina kamrater och jag ger aldrig upp. Svårare än så var det ej. Svårare än så är inte livet. Detta tar jag med mig i livet och in i MILRUCK från och med nu. Nästa del, om utmaningen, släpps här om några dagar. 

Kader D  

Läs hela inlägget »

En ledares uppgift, förutom att leda, är vanligtvis att se till att en viss standard upprätthålls argumenterar Jocko Willink och Leif Babin i sin lysande ledarskapsbok Extreme Ownership, om ledaren accepterar underprestationer så riskerar denna substandard bli organisationens nya standard. Det finns alltså risk för en löpande försämring av organisations prestationer om inte ledaren hela tiden ser till att standarden uppfylls. På MILRUCK har vi därför gjort standarden mätbar i bland annat tid och antal repetitioner. Av erfarenhet vet vi att det viktigt för andan i vårt community att man vet vad en person genomlidit när man ser denne bära ett MILRUCK märke, även om vissa stationer varierar så vet man att någon med ett MILRUCK TOUGH märke genomfört 6.5km snabbmarsch, välkomstfesten och att eventet varat i minst 12 timmar. Det är så vi försöker bygga laganda i MILRUCK, känns det igen från förbanden vi säger oss vara inspirerade av? Självklart!

Det är därmed ett bra tillfälle att redogöra för standarden för de tre huvudeventet BRAVE-TOUGH-ELITE. 
När man genomfört alla tre eventet har man möjlighet att kvalificera för SILVER resp GOLDEN standard. GOLDEN standard tar vi i ett senare inlägg när det börjar bli relevant. SILVER STANDARD är ett märke (se bild) som tilldelas då man klarat samtliga tre event med godkänt resultat plus plus. Det räcker inte att snubbla över mållinjen.  

MR SILVER standards
6.5km snabbmarsch (genomförs på TOUGH)
Måltid 40min
Kravtid 55min 
 
20km snabbmarsch (genomförs på ELITE)
Måltid 2.20 (jägarkrav)
Kravtid 3.30 (för eventmärke MRE)
Kravtid 3.00 för SILVER standard
Det betalar sig att vinna

För er som undrar över BRAVE så är det ett introduktionsevent, helt kravlöst. Tufft men kul. Nedanstående genomförs på MILRUCK ELITE och gäller bara för att kvalificera till Silver Standard, inte MILRUCK ELITE. ELITE är 24h så det är tufft nog som det är. 

Fyskrav (Ingen ryggsäck)  
40 oavbrutna armhävningar
40 oavbrutna sit-ups
40 oavbrutna rygglyft
8 räckhäv, pull-ups (6 dam) funktionella rörelser, kipping är ok. 

Alternativt (funktionella rörelser, kipping är ok. Ingen ryggsäck) 
55 push ups inom 2 min med liggande viloläge 
55 situps med liggande viloläge inom 2min. 
55 rygglyft med liggande viloläge. 

Misslyckas man med ett moment på eventet så kan man komma tillbaka och göra om det provet man misslyckats med, vi tror på att ge en andra chans till de som försöker. Det finns därför under fliken anmälan på hemsidan ett event som heter omprov snabbmarsch. Vi löser det tillsammans. Självklar är målet att samtliga som deltagit i alla tre eventet skall bära SILVER STANDARD.  

Jocko Willink diskuterar vidare; konsekvenserna för att misslyckas med att upprätthålla lägsta standarden bör inte vara överdrivit grymma. Men ledaren måste låta personalen försöka igen till standarden är uppfylld. Ledaren måste se till att standarden upprätthålls på ett inkluderande och motiverande sätt så att deltagaren känner ägarskap för sina prestationer. END OF MESSAGE.

Kader D

Läs hela inlägget »

På senare tid har begreppet personlig säkerhet tyvärr blivit aktuellt och därför kommer detta inlägg handla om just detta. Det ligger också nära MILRUCKs natur att vara riskmedveten så det är ingen större avvikelse i bloggen i stort. Säkerhet är motsatsen till risk och risk är en kombination av det som kan skada oss (hoten) och våra sårbarheter. Man kan således hantera risk genom att antingen påverka hoten eller stärka sina sårbarheter. Detta inlägg kommer fränt handla om att stärka våra sårbarheter. Marinkårsöversten (US) Jeff Cooper har skrivit ett antal böcker om risk då han forskade vid Stanford och University of California. Den mest kända riskhanteringsmodellen han kom upp med kallas ”Coopers colors”. Jeff menade att säkerhet börjar med oss själv och vår personliga beredskap. Den personliga beredskapen skalade Jeff in i fem kategorier och gav varje kategorie en färg. Vit-Grön-Gul-Röd-Svart. Färgerna kan variera och bland annat så har Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) kastat om dem lite i syfte att de ska korrelera med deras riskfärgskala för Säkerhetsriskanalys (SRA) ej att förknippa med RSA. Ursäkta sidonoten, tillbaka till Coopers colors:
Vit: Du är inte beredd, omedveten om vad som händer omkring dig och således ett lämpligt offer för en gärningsman. Det sinnestillstånd du har hemma i sovrummet med andra ord, eller hemma hos en god vän eller när du går som en zombie på gatan och stirrar på din mobiltelefon. Vit beredskap är okej i en vit miljö, dvs en säker miljö. Inte i en grön, gul eller röd miljö
Grön: Idealet, du är beredd men inte överspänd - a state of relaxed awareness. Du är avslappnad men beredd. Vad som helst kan hända när som helst. Du är på väg till jobbet, till fots. Mobilen i väskan, ryggen rak och blicken bestämd. Inte ett offer. Grön är som en radar som hela tiden söker och detekterar avvikelser. Sätt igång din radar, det är bara trycka på den mentala ON-knappen. Now you are switched on
Gul: Du är medveten om att något är fel, du kanske hör en KRASH!!, sirener som ljuder eller plötsligt hamnar i en mörk gränd. En grupp män dyker upp. Gul beredskap är krävande och pulsen går upp. Du måste tillbaka till grön miljö och får inte tappa beredskapen, men inte heller stanna för länge i gul. Då blir du utmattad.
Röd: Du är direkt eller indirekt involverad i en oönskad händelse, stressnivån går upp men du kan forfarande fatta ett rationellt bestlut huruvida du ska fly eller fäkta situationen. Du får inte panik, Röd beredskap är positivt, du kan kontrollera din aggressivitet och rädsla. 
Svart: Black out! du är överrumplat av situationen och kan inte handla rationellt, du fryser till is eller fattar ett kontraproduktivt beslut baserad på instinkt snarare än tanke. Svart är en icke-beredskap och precis som VIT beredskap är det idealläget för gärningsmannen, det är här gärningsmannen vill att du ska hamna. Det är här du INTE ska hamna, Ta tillbaka initiativet, tillbaka till RÖD-beredskap. Svart beredskap kan endast motverkas genom träning/ utbildning. Att du känner till dina styrkor och svagheter samt övar dig på att möta hot, bli överraskad och överrumplad. MSB har den typen av utbildningar, Försvarsmakten tränar sina enheter på att hantera olika typer av hot, Brandkåren och polisen med. Gör det du med! 

Kader D
MILRUCK - bygger starkare medborgare

Läs hela inlägget »

Äntligen har jag lite tid att skriva en AAR (utvärdering) på MRT002 och eftersom jag inte delat med mig av MRT001 så gör jag en komparativ tillbakablick. Förutsättningarna för klasserna var något olika; Klass 001 hade sommar, bestod av bara 5pax och banan var programmerad för 7pax. 7 hade anmält sig men två ställe in med kort varsel. Klass 002 hade vinter, om än ingen snö. 8pax och banan programmerad för 8pax. Båda klasserna bestod av både kvinnor och män. En kvinna per team men ändå. Båda kvinnorna klarade sig utmärkt, för er som undrar. Båda teamen bestod av veteraner från BRAVE och/eller TOUGH. Välkomstpartyt eller uppvärmningen som den kommit att kallas var där inte så mycket att säga om utan skillnaden kom först på snabbmarschen (6.5km). Klass001 sprang in på dryga 47min och klass002 på 54min. Måltiden är 40min och kravtiden 55min. Konsekvensen är omedelbart omprov. En markant skillnad i snabbmarschstyrka mellan teamen. Kom ihåg att viljan att vinna är underordnad viljan att förbereda sig att vinna. 001 var bättre förberedda, kanske för att det var ett gäng löpare som dök upp!? Återhämtningsrucken på 001:an åtföljdes av ett ytsim-moment med fys medan 002 gick direkt på stocken. 002 hade därmed en tyngre stock. Sträckan med stock var däremot ungefär lika lång för båda teamen. Stocken kommer tidigt av en anledning - det är den perfekta lagutvecklaren. Teamet tvingas kommunicera, fördela, leda, avlösa och delegera för att överhuvudtaget förflytta sig framåt. 002 förflyttade därefter stockdelar medan 001 fick sandsäckar. Ganska lika moment men 002 klarade marschtiderna bättre än vad 001 gjorde. Förmodligen på grund av att 001 bara bestod av fem pax och antalet sandsäckar inte anpassas efter att folk hoppar av, banan var planerad för sju anmälda. Dessutom led 001 av fler skoskav då de konstant svettades och var blöta efter vattenmomenten. Fysen på 001 var en team Murph och på 002 en Team Kenneth. Murph är tuffare, men det var ju sommar och 001 behövde inte frysa. Nästa återhämtningsruck följdes av vattenmoment (recon run) för 001 och direkt till bårbärning för 002. Bårbärningen med 8pax och bra team work gick avsevärt mycket bättre på 002 än 001 som än en gång bara var fem och dessutom många med trasiga fötter. Sista ilmarschen (1km under 8min) gick föda förvånande bättre för det snabbmarschstarka 001 än för 002. 6.44min mot 8.40. ENDEX - båda teamen godkända enligt MRT SOP. Vad betyder då SOP, ledordet är standard och det blir ett eget inlägg senare i bloggen. Mycket viktigt. Som ni ser är några av momenten statiska, dvs ändras inte mellan ruckarna. Det är för att om ni ser någon med ett MRT märke så ska ni veta vad de gått igenom mer eller mindre exakt. Detta regleras i ett regelverk eller Standard operational procedure (SOP) så det spelar ingen roll vem som är kader. Out.

Kader D

Läs hela inlägget »

2007 åkte jag och fem andra instruktörer (kader) till Lydd i södra England för att delta i en sju-veckor lång och mycket intensiv spaningskurs (static covert surveillence). Instruktörerna kom från Special Reconnaissance Regiment, SAS och förband som commandos och paras. Allt var hemligt och inga foton fick tas, inte ens anteckningar fick egentligen föras men vi svenskar fick undantag då vi var där var att bli instruktörer och inte operatörer i första hand. Utbildningen speglade en miljö som skulle motsvara medelrisk visavi Nordirland eller Kosovo och infiltrations och inhämtningsmetoderna vi lärde oss var minst sagt okonventionella. Vi tvingades tänka långt utanför den svenska boxen men också tänja på regelverket ordentligt för att lyckas i en så dynamisk miljö som Pristina eller Belfast motsvarar. Känn till reglerna om du ska bryta dem var budskapet för juridik är en argumentationslek. När vi väl kom hem så satte vi upp en motsvarande kurs i Karlsborg för en liten del av utlandsstyrkan som skulle verka i ovan nämnda miljöer. Naturligtvis förfinade vi metoderna vi lärt oss och anpassade dem till svenska militära förhållanden. Vi förkastade det som var dåligt och tog åt oss av det som var bra med andra ord. Kursen var fantastiskt bra så i huvudsak svalde vi stoltheten och växlade upp ödmjukheten inför världens bästa spaningsförband - UKSF. 

På en sidonot bör morgonträningen (alltid 0500) nämnas, nämligen bestående av MILRUCK klassiker som log race, stretcher race, advanced combat fitness test (http://bootcampmilitaryfitnessinstitute.com/exercises/the-loaded-march/) och ett amfibisk vattenrace i februari månad.  

Några år, och en ny karriär, senare åkte och några MSB kollegor till Kenya för att gå en instruktörskurs hos Förenta Nationernas säkerhetstjänst i safe and secure approches in field environment (SSAFE). Resultatet blev än en gång en svensk kurs hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (www.msb.se) som numera heter fältsäkerhet i högriskmiljö (FSHR). Den är obligatorisk för diplomater, humanitärer och andra officiella tjänstepersoner i olika grad. Även FSHR är anpassad och förfinad till svenska förhållanden, dvs svensk pedagogik och svenska värderingar och i viss mån även svenska regler (och hur man bryter dem) Ett inlägg om personlig säkerhet kommer framgent, då det dessvärre blivit aktuellt även i Sverige. 

Kontentan med det här inlägget är att förklara hur MILRUCK ska utvecklas. Min tidigare karriär har handlat om att utveckla befinlig verksamhet från spaning till inhämtning, från säkerhet till fältsäkerhet och så vidare. Det är det jag kan och arbetslivet handlar enligt mig om att göra något man tycker är kul, något man är bra på och något som ger mervärde. Det är det vi gör med MILRUCK. Vi tycker det är kul, vi är bra på det (planera, leda, krossa, utvärdera) och det ger mervärde (pengar (inte än) och starkare medborgare)  

Ännu en gång befinner jag mitt utomlands för att utveckla verksamhet. Inte inhämtning, inte fältsäkerhet eller krishantering utan RUCKING. Jag är i USA för att köra lite Spartan, CrossFit, GORUCK och förhoppningsvis SEALFIT. Mer om detta framöver. 

Kader Dennis

Läs hela inlägget »
Projekt Luna garren, Stureplan 2014 Projekt Luna garren, Stureplan 2014

Hösten 2014, på Stureplan, av alla ställen, satt jag och kader G och rökte cigarr medan vi brainstormade företagsidéer. Tanken var att ha nytta av vår tidigare militära bakgrund som officerare och soldater vilket sammantaget bestod av 15-20 års erfarenhet varav ca 3-4 år i militära operationer utomlands. Vi gick igenom våra kontakter från Kustjägarveteranerna och funderade över att påtagligt många gamla jägers var framgångsrika, penningstarka, uttråkade och i ledarpositioner samt att många dessutom hade en nästan ohälsosamt romantiserad bild av det militära på KJ och FJS. Några var dessutom helikopterpiloter (kader C) eller båtföretagsägare och kunde kanske hjälpa till i vårt projekt som nu började ta form. Vi kallade projektet ”Luna” och det skulle bestå av en upplevelsebaserad ledarskapsprövning i förfinad fältmiljö under en helg med nonstop aktivitet, ingen sömn förstås. I torrdräkter, RIB-båtar och helikoptrar skulle höga chefer, läkare, jurister och bankers transporteras runt i Stockholmsmörkret samtidigt som de fick återuppleva fällning från båt, hoppa från helikoptrar, göra analys av uppgift, ge order, planera, inhämta, rapportera osv. Naturligtvis skulle eventet kosta skjortan så att vi blev förmögna. Som lök på laxen skulle deltagarna få en kavajnål som bevis på att de klarat utmaningen. Eventet skulle vara exklusivt och kundgruppen begränsad. Luna var egentligen motsatsen till vad MILRUCK är idag, Luna riktade sig åt en liten grupp individer i samhället, MILRUCK är för alla. Luna var dyrt, MILRUCK är billigt. Luna var bara de fräna grejerna man gör på jägarförbanden, MILRUCK är bara de hårda grejerna man gör. Ledarskapsträningen från militären är det mesta jag tar med mig ut i det civlia. De fysiska prövningarna det jag saknar mest. Nu får jag det igen. 

Kort därefter fick jag jobb i New York och medan jag satt halv uttråkad i FNs krisledningscentral och surfade runt på nätet efter en ny ryggsäck (alla sårbarheter på Manhattan gjorde mig tillfälligt till prepper) så surfade jag in på en sida som hette GORUCK.  Inte bara kunde jag få en väldigt dyr ryggsäck, jag kunde också göra en uthållighetsövning baserad på US Special Forces uttagning. Mitt gamla favoritförband ”de gröna baskrarna”. Det lät urbota dumt så jag anmälde mig direkt. Omedelbart så såg jag inte kopplingen till ”Luna” men efter ha jobbat mig igenom deras tre event så bestämde jag mig för att ta kontakt med grundaren Jason McCarthy för att starta en svensk affiliate - MILRUCK föddes och resten är historia. 

Kader Dennis, grundare. 

Prototyplogo, hur ful som helst.
Prototyplogo, hur ful som helst.
Läs hela inlägget »